Fotograf: Anna Nilsson

Vi hade hoppats på att bli uppvaktade på flygplatsen men hade absolut inga förväntningar. Som tur var stod hela tjocka (närmaste) släkten på plats och hurrade för oss. Det pirrade i hela kroppen. Tack, la Familia!

Vi vill samtidigt passa på att tacka för alla hälsningar och gratulationer. Jättekul! Tack!!!

Tunisien påminner mycket om sydostasien, där jag varit förut. Samma doft av rök efter eldade växtrester om mornarna, lika påflugna försäljartyper, samma luftfuktighet och värme vilket orsakar strida strömmar av svett längs med kroppen efter bara några minuter i solen. Fantastiskt, helt enkelt.

Vi spelade in en galen taxi-chaffis vi åkte med en kväll. Han lyssnade på så hög musik att det bara blev distorderat i Mias mobil-telefon. Han hade lite problem att hålla händerna på ratten också…

Ett plus i kanten för det stabila vädret och ett något litet minus för maten, även om det absolut var uthärdligt. Vi får å andra sidan skylla oss själva eftersom vi endast åt 3-4 rätter av vad det tunisiska köket hade att erbjuda, vilket var helt okej men något fattigt kryddat. Resten blev västeuropeiskt, och naturligtvis har dom inte lika bra koll på det.

Så nu hoppas vi att vi kan förmedla lite av känslan med dessa foton.