Waboba-bollar är det nya! Dom studsar sjukt lätt på vattenytan när man “kastar macka” med dom. Problemet är, som Fidden säger, att man bara vill ställa sej 100 meter från varandra och sula stenhårt. Lätt hänt att det kommer en pensionär emellan då.

Tunisien påminner mycket om sydostasien, där jag varit förut. Samma doft av rök efter eldade växtrester om mornarna, lika påflugna försäljartyper, samma luftfuktighet och värme vilket orsakar strida strömmar av svett längs med kroppen efter bara några minuter i solen. Fantastiskt, helt enkelt.

Vi spelade in en galen taxi-chaffis vi åkte med en kväll. Han lyssnade på så hög musik att det bara blev distorderat i Mias mobil-telefon. Han hade lite problem att hålla händerna på ratten också…

Ett plus i kanten för det stabila vädret och ett något litet minus för maten, även om det absolut var uthärdligt. Vi får å andra sidan skylla oss själva eftersom vi endast åt 3-4 rätter av vad det tunisiska köket hade att erbjuda, vilket var helt okej men något fattigt kryddat. Resten blev västeuropeiskt, och naturligtvis har dom inte lika bra koll på det.

Så nu hoppas vi att vi kan förmedla lite av känslan med dessa foton.