Vi är jättenöjda med allt och Ester sken som en liten solstråle hela dagen. Själva ceremonien gick ganska fort, men var ändå känsloladdad. Vi började med att hälsa alla välkomna, sedan fick tio utvalda läsa upp fakta om Esters namn (Anna Ester Lovisa) och bland annat utdrag ur FN:s barnkonvention. Tror det var ganska roligt för gästerna att delta aktivt. Därefter var det min tur att prata med Ester, och jag läste även dikten Barnets Önskan.

Barnets önskan

av Stina Norén

Mia fortsatte att även hon prata med och läsa en dikt för Ester varpå Janne (Mias pappa) och mamma Görel höll varsina jättefina tal. Inte ett öga torrt. Allt avslutades med att Ester kröntes med en blommig sommarkrans. Och tack Anna och Nicke för fotografering och filmning!

Helt enkelt, en superdag!

Så, för att få SIM-kortet utbytt kan man tydligen beställa ett nytt på Telias “Mina sidor”. Det är ju inte varje dag man är där inne och svänger omkring och därav är det lätt hänt att glömma bort sitt lösenord. Telia serverar en funktion på hemsidan för att erhålla nytt lösenord till Mina sidor och en engångskod skickas snabbt och smidigt via SMS. Den använder man som nyckel för att kunna skriva in ett egenpåkommet nytt lösenord. Juste! tänker jag då och det ser ju ut att funka bra. MEN, när jag sedan försöker logga in med mitt nya lösenord beter sig sajten precis som om jag angett fel lösenord. Skitfunktion!

Jahopp, då får man väl vända sig till Telias telefonkundtjänst då. 90 200. Klingen an! Hallå? Oj, en väntekö på 86 personer. Jaja, jag sitter ju ändå bara här i soffan och lurkar. Jag håller ut. Tempot i kön är godkänt. Efter en dryg halvtimma är jag framme vid 3:e plats. Och så vips… är det min tur. TRODDE DU! Det går fyra fem vanliga signaler efter att rösten sagt att jag kopplas fram, sedan blir det tyst. Efter en minut av förvirrad hopplöshet får jag felton och lägger på. AAAAAAAAAAAAAAH! Det är inte sant! SINNE!

Återstår bara att få utlopp för sin frustration och invänta vedergällningen från Telia. Jag förväntar mej en fet tårt-check i min brevlåda inom två veckor. Här är mitt mejl till supporten.

Fråga 2010-02-01 20:37
ARGH! Till att börja med vill jag låta er veta att det är något frustrerande att sitta i en 86 personer lång telefonkö för att till slut kopplas bort när man når fram. Man kan bli förbannad för mindre. Önskar jag hade kunnat kräva att ni ringer upp mej på studs…

Så, till ämnet. Jag har försökt byta lösenord på Mina Sidor genom att få ett engångskod skickad till min mobil. Den försändelsen är det inget fel på och det verkar som att det fungera att byta lösenord också. Får i alla fall inga felmeddelanden. Men sedan när jag ska logga in, efter att ha satt mitt nya lösenord beter sig er hemsida precis som om jag anger fel lösenord.

Vad göra?

Börjar lugna ner mej nu. Om man skulle försöka byta lösenord själv igen..? Nä.

Bättre sent än aldrig.

Jag satte en kamera i hörnet av trädgården när snickarna gjorde sitt för att uppföra uterummet. Dom tyckte nog jag var lite störig… men lite kul ska man väl få ha för pengarna? Resultatet blev i alla bra. Uterummet, alltså.

Fler bilder på Ester hittar ni om ni klickar på bilden här till höger!

Men Gud, så här brukar det inte kännas…

Det var det jag hörde från min sömndruckna och horisontala position kl 01:45 på torsdagsnatten den 10/9. Mia travade ut från sovrummet och in på toa. Jag tvingade mej själv att vakna till för jag förstod vad detta eventuellt kunde betyda. 20 minuter senare befann vi oss på BB efter deras inrådan.

Väl på BB konstaterade de att vattnet hade gått men att det fortfarande var lugnt. Efter ett par timmar, runt kl 04, började Mia få kraftigare värkar och vi fick in henne i duschen där hon satte sig på en pall. Jag sprang mellan rummets sköna fåtölj och duschen där Mia behövde hjälp med att spola varmt vatten strax nedanför svanken för att lindra värkarna. Vanligtvis stiger värkarna i styrka relativt långsamt för att sedan dämpas kvickt när peak:en nåtts. Så var det inte för Mia, som hade värkar som var korta men intensiva. Jag led med henne när jag såg hur ont hon hade, men inte kunde jag så mycket göra. Maktlös som man ju är från sidan om.

Kl 06 undersöktes Mia och det konstaterades att hon var 2cm öppen. Barnmorskan tog detta med ro eftersom det fortfarande skulle ta många timmar om man förutsatte att man normalt öppnar sig 1cm per timma. Kl 08 undersöktes hon igen och då visade det sig att hon var 9cm öppen. Detta hade Mia klarat utan smärtlindring, om vi bortser från de två panodil-piller hon fick mot huvudvärk. Jösses, vilken plåga. Inget ont mot barnmorskan, så kan det gå. Det var på sätt och vis skönt att veta att vi, jag menar HON, kunnat klara av allt detta utan lustgas, kvaddlar, ryggmärgsbedövning och allt det där. Dusch och panodil, that’s it.

Kl 10:10 tittade lilla Ester fram, fyra veckor före beräknat datum. Det var en ofattbar situation. Så stark, så overklig, så efterlängtad. Först kom gallskriket, gött, helt naturligt. Sen däckade hon på Mias bröst. Hon var fortfarande vit av fosterfett och att se henne öppna sina stora mörka ögon fick det att pirra till i själen. Så fin hon är!

Förresten, vi visste inte att det var en tjej förrän efter några minuter efter förlossningen. Vi låg där och tittade på varelsen när barnmorskan kom tillbaka in i salen efter att ha varit iväg en kort stund.

Ja, han ser ju ut att vara vid god vigör.

sa barnmorskan.

Ja… om det nu är en han?

sa jag då.

När lilla bäbisen lyftes upp framför sina trötta föräldrar såg vi att… det där är ju ingen Helmer, som var det planerade pojknamnet. EN TJEJ! Va kul! Vilken överraskning!

Vi fick också veta att hennes huvud inte hade vridits klart vid förlossningen (det ska ju liksom snurras i position allt eftersom) och att hon förlösts lite “snett”. Antingen detta eller att hon legat lite klämd i Mias mage gjorde att hennes näsa var helt tillplattad och sne. Lite sött faktiskt. Barnmorskan sa att den kommer räta ut sej, så småningom.

Vi låg i förlossningssalen i några timmar, tills ett rum blev ledigt på BB-avdelningen, sedan begav vi oss upp och gjorde oss hemmastadda. Jag fick möjligheten att tillbringa natten med mina fina tjejer och tog den givetvis. Hade varit grymt att tvingas lämna dem ensamma första natten.

Efter några timmar vägde och mätte vi Ester. Vågen visade 2435g och hon mätte 46cm. En dag senare vägde hon 2270g, helt normalt då den avföring, kallad beck, som bajsas ut det första dygnet oftast väger mer än vad matintaget gör.

Runt kl 17 på lördagen den 12:e september kom Ester hem till Hambovägen. Det var en overklig men superhärlig känsla. Skönt att slippa tillbringa fler nätter ensam hemma med Mia och Ester på sjukhuset än den andra natten uppe på BB. Sedan dess har vi gjort oss lite mer hemmastadda och det ständiga städ- och organisationsarbetet pågår för att komma helt iordning.

Livet är helt förändrat. Ett stor tyngd av ansvar vilar på våra axlar och ibland blir man extra rörd av situationen. Det ger sej till känna extra tydligt när man kommer på sej själv att inte kunna slita blicken från henne… Lilla Ester.

För övrigt mår vi alla toppenbra. Ester äter, sover och bajjar jättebra. Hon är riktigt duktig. Hon störs heller inte nämnvärt av ljud runtomkring henne, vilket vi tycker är extra skönt. Att se hennes yrvakna ögon gå i kors efter att hon ätit från Mias bröst är obetalbart.

Det här är det bästa som hänt mej!

Prinsens Minne - Jag sprang 2009

Förra årets strålande sol (inte så gynnsamt för en långdistanslöpare) hade i år bytts ut mot ett strilande regn. Inbillar mig att det påverkade resultatet i positiv riktning. Det borde i alla fall haft en kylande effekt som i sin tur gjorde att man inte svettades lika mycket.

Förra året drabbades jag av grym värk i höfter, lår, knän, vader och fötter efter ca 13-14km. Detta året kom endast höftkänningar vid de numera smått ångestladdade 14 km:arna, men inte alls lika smärtsamma denna gången.

Otroligt skönt att höra speakern och hurrarop när man är inne på sista kilometern och för att inte tala om att se upploppet. Och nu när jag är hemma igen ska jag ta mej ett varmt bad.

Jag är mycket nöjd med resultatet. Från början var det tänkt att den skulle stå uppe bredvid Ningenings spjälsäng i barnrummet men nu är vi inte lika säkra längre. Den gör sig nämligen rätt bra bredvid vardagsrumssoffan också, med den svarta fondtapeten som kontrast. Måhända får den flyttas ner till vardagsrummet om den inte passar in eller används i barnrummet.

Mia tyckte nog det var rätt kul, för vips så hade hon gett sig på en pall och ett penn- och tidningsställ också. Fint det med. Hurray!

- gjutning och förstärkning av främre delen av altanen för att förstärka underlaget där de tre bärande trästommarna ska placeras.
- slipning av trall m.h.a. en högtryckstvätt med passande munstycke.
- avmontering av trall.
- isolering och tillskärning av densamma.
- montering av trall.
- avmontering av trall. (uttröttande)
- utrullning och fastnitande av vindpapp ovanpå isoleringen.
- montering av trall.
- borttagning av stuprör och tillsågning av ersättande träbitar.
- slipning av trall m.h.a. sandpapper. (kvarstående)
- inoljning. (kvarstående)

Regn och dåligt väder har satt stopp för färdigställandet men det är bara detaljer kvar. Imorgon kommer snickaren och påbörjar uterumsbygget. Läge att sätta sej i trä’gårn med en pilsner i ena näven och kameran i andra.

Vi premiäråt där idag. Tyvärr infann sig inte riktigt LK-känslan eftersom det var premiärskitigt med en massa cola på golvet, allmänt stressigt och lite för ostrukturerat. Pommesen smakade som dom skulle men burgare var aningen ihophafsad av en stressad rookie. Det lär nog bli bättring när allt faller på plats.

(Fler bilder hittar ni som vanligt via bildlänken uppe till höger.)