Livet är ganska gott ibland…
…trots att jag har varit förkyld sedan i söndags. Näsan har varit full med någonting jag lärt mig kallas snor, eller slem som pappa säger. Det har inte varit roligt för mamma och pappa har envisats med att hälla läskiga droppar i min näsa. Men det är inte det värsta. De har dessutom använt någon konstig mackapär för att suga ut snoret ur näsan. Första gångerna var det inte alls roligt, men nu börjar jag vänja mig.
Eftersom mamma och pappa var lite oroliga för om jag har fått i mig ordentligt med mat nu när jag varit så snuvig så hälsade jag och mamma på Eivor på BVC igår. Och jodå, jag älskar ju mat och går fortfarande upp i vikt. Nu väger jag 4260g och är 53cm lång!
Sedan åkte jag och mamma in till stan och köpte en rolig spegel och en ny, större pyjamas till mig. När vi hade gjort det åkte vi hem till mormor och morfar. Det var första gången jag var där på över 5 veckor. Jag hade så mysigt där jag låg på fårfällen och pratade med alla runt omkring på mitt speciella språk. När vi var där kom mammas och pappas grannar, Matts & Petra, och deras hantverkare på besök för att fika och träffa mig. Tack för den fina snuttefilten!
De var inte de enda som jag fick träffa för första gången. Igår fick jag träffa mormors och morfars katt, Gumman, för första gången. Men hon är lite rädd för barn så hon vågade inte komma fram och hälsa, men hon gick däremot runt och tittade och nosade! Nästa gång kanske hon vågar komma fram och nosa på mig. Det hoppas jag för hon ser ut att vara mjuk och gosig.
Apropå mat, idag gick jag och mamma och åt lunch på Burger King. Det tycker mamma är gott, jag vet inte ännu. Det var en härlig promenad och när vi kom hem fick jag också mat. När jag har ätit brukar jag sitta i mammas eller pappas knä och rapa. Idag låg jag kvar och somnade i mammas knä, och som ni ser och hör så kan livet vara ganska gott ibland…

KRAM ESTER

Det hade jag viljat se! När Gumman och Ester fick träffas.
Ja, det var riktigt roligt att se. Gumman vågade inte riktigt gå fram så hon gick en bit ifrån och försökte luska ut vad det var som låg på golvet. När Ester låg hos mig och åt senare vågade hon sig fram till fällen och nosade en bra stund så liiite nyfiken är hon allt!
Hej Ester
Vilket fint kort jag fick på posten, vad stor du har blivit.
Vad skönt att förkylningen börjar försvinna.
Hoppas vi ses snart, kram från Tyra